Genomsnittssvensken äter omkring 17 kg godis per år där ingen annan högtid konkurrerar med just påsken. Med tanke på att det är många vars godisintag är mycket sparsamt utslaget över året så är det för mig något skrämmande att tänka på hur den andra sidan ser ut, dvs att det är många som äter bra mycket mer än genomsnittet på 17 kg godis per år.
Sötsaker, chips och många andra hälsofarliga produkter anser jag är på tok för lättillgängliga. Jag tycker det är väldigt svårt att säga vem som bär på ansvaret då sockerberoende och destruktiva beteenden i kosthållningen hos individer idag är mycket utbrett. Hur vi än vrider och vänder på det tycker jag mig komma tillbaka till ett och samma svar, som lyder att det bara är vi som enskilda individer som kan göra något åt detta. För somliga är det lättare och för andra kan det krävas hjälp att handskas med kostvanor och förhållningssättet till detta. Jag ser nyttan i att prata om saker och skapa förståelse och tydliggörande inför ämnen som vi uppfattar svåra att hantera. Känner du att du behöver stöd och hjälp att ta dig igenom t.ex ett sockerberoende är mitt råd att ha ett öppet sinne. Kanske är det en för dig en helt oväntad metod som passar bäst och som kan generera till en stor förändring både för dig och din familj, och inte minst skapa bättre förutsättningar för dina barn att hantera hälsan i framtiden.
Kulturen i hemmet...eller rent av på arbetsplatsen
Jag återkommer ofta till detta med kulturen i hemmet då det starkt går att koppla till det jag skriver ovan, att det är främst vi själva, på individnivå som verkligen kan göra något åt konsumtionen av socker. Miljö och omgivning är helt avgörande där vi alla gör individuella tolkningar i olika sammanhang. Dock så är det relativt lätt att vi låter oss påverkas av vår omgivning där dessa tolkningar formas till något som vi för stunden finner mer tillfredasställande. Ofta återkommer vi till att det är sociala faktorer och möten som spelar in i detta, där en av de klassiska ursäkterna kan vara att "jag kan ju inte tacka nej när dom har bakat en så fin tårta". Jo, det kan du!
Förutom våra högtider som ofta innebär en drastiskt ökad konsumtion av socker, har vi även födelsedagar, både inom släkten och på jobbet. Vi har kanske fedagsfika på jobbet, eller kanske är det kick-off eller så bjuds det på någon annan bakelse för att fira framgångar på din arbetsplats eller det nya jobbet du lyckats få. Strävan på FB gjorde ett mycket givande litet klipp med hans tankar kring hur lätt det kan springa iväg med "orsaker" till intag av socker då vi gärna "unnar" oss. Ta gärna fem minuter och titta på klippet jag länkar till ovan :)
Att bemöta ledigheten
Detta har jag uppfattat kan vara lite av ett känsligt ämne. Det har nu varit fyra dagar ledigt för min del och för många av oss kan det se ut på lite olika sätt. Hur bemöter vi dessa dagar? Antingen kan vi se ledigheten och låta det vara en stund att göra "ingenting". Dvs umgås med nära och kära, "ladda batterierna" efter en period av hårt arbete osv... Jag personligen tycker att detta är ett val vi har, där mitt val har varit att lägga ännu mer fokus och energi på min träning. Det går att få ut mycket av ledigheten även om vi inberäknar detta. För min del har det blivit sex pass på dessa fyra dagar och jag känner att hunnit vara med min dotter, jag har umgåtts med min bästa vän och jag har varit med min fru. Jag har även haft gått om tid med vardagliga sysslor i hemmet som så ofta behöver göras.
Allt handlar om prioritering och planering. Jag har sett till att vara på gymmet kl.8 på morgonen för att sedan vara hemma när min fru åker till jobbet runt 9.30. Jag har varit med min dotter under dagen, även om hon gärna varit ute med sina vänner på gården där jag bor. När min fru kommit hem har jag lämnat för ett andra pass på gymmet där jag sedan kommer och äter middag. Någon kväll har jag varit hos en vän, en annan har jag varit hemma med min fru och vi har ytterligare en kväll varit hos ett par andra vänner för lite middag.
Jag anser verkligen att träning är ett ämne som måste bemöta individuellt, där jag vill vara tydlig med att det inte behöver läggas in sex pass på fyra dagar. Jag vill bara visa på att möjligheten finns att strukturera upp ett par dagar med mer fysisk aktivitet. Men framförallt vill jag gärna uppmuntra till min tanke, att om det är någon gång vi verkligen vill komma igång med träningen så är det väl när vi är lediga, eller?
Så...
Vad jag egentligen vill komma till med detta inlägg är att det egentligen bara är Du själv som kan göra något åt överkonsumtionen av socker. Det är bara Du själv som kan göra något åt att byta ut en stillasittande livsstil mot en mer aktiv sådan. Det är bara Du som kan ta initiativet att sluta röka...osv, osv. Men det som jag anser behövs är viljan och förmågan att förstå vinsten i dessa beteenden. Jag vill påstå att det är i detta många finner svårigheter. Jag vill också påstå att det som krävs, som jag så ofta brukar tala om, är att ha tålamodet för att hinna uppleva känslan av framgång i hälsan. Den inre känslan att må bättre, är den starkaste känslan och den högst bidragande orsaken till att vi vill upprätthålla en hälsosammare livsstil.
Så om du inleder resan med fokus på en hälsosammare livsstil, ber jag Dig att ha tålamod. Det kanske kommer att ta tid, men när du når ditt mål kommer du få uppleva en känsla du inte vill släppa taget om...
/Dave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar