Där allt började...

Där allt började ja... Så kändes det när en god vän och gammal barndomskamrat la ut denna bild på facebook och fint skrev, "Tack för en härlig tid boys!" Vid anblicken av detta foto blev jag för ett par sekunder en liten grabb igen med minnen jag kommer ha med mig resten av livet.


Grunden

Det är få saker som ger mig lika bra "flashbacks" som denna period i mitt liv. Denna period anser jag även står för en av de största faktorerna i skapandet av den jag är idag och jag skulle vilja säga att detta även gäller övriga lagkamrater på bilden. Massor av år, mängder av timmar tillsammans som inte går att räkna och som för mig är lika svårt att värdera...

Under tiden som pojklagsspelare i detta fantastiska IFK Tumba Team -81 fick jag ta del av en uppfostran inom lagkulturen som jag verkligen skulle råda varenda förälder att tänka över, om det inte vore värt att prova på för sitt barn. De erfarenheter jag tagit med mig från denna tid är faktorer som jag menar på bara får en positiv långsiktig effekt, där både ledare och föräldrar har en avgörande roll. Ett par fördelar som jag ser i att träda in i lagkulturen som barn är:

• Samarbetsförmåga
• Samhörighet / Gemenskap
• Respekt för sin omgivning och lagmedlemmar
• Förståelse för sin omgivning lagmedlemmar
• Vilja att sträva framåt både individuellt och tillsammans
• Initiativtagande
• Beslutsfattande
• M.m...
• M.m...

Dessa punkter menar jag spelar in i hur vi i vuxen ålder har förmågan att ta oss an livet med allt vad det innebär. Jag antar att det är mest rättvist att ta mig själv som exempel där samarbetsförmåga och förståelse för mina kollegor är en mycket kritisk punkt. Jag gör gärna ett tillägg för att berätta för nytillkomna läsare att jag arbetar på en särkskola för barn med autism, där dialogen med mina kollegor är central för skapandet av framgång i verksamheten. Punkterna jag nämner ovan anser jag även genomsyrar lagidrott överlag, oavsett om det handlar om ishockey, fotboll, handboll eller annan som ni kan tänka er för era barn.

Jag har inga studier att visa på att det jag skriver är sant, utan jag låter min känsla kring denna period och dessa år inom lagkulturen stå för slutsatsen när jag här skriver att det gynnar förmågan att träda in i det framtida yrkeslivet såväl som i kommande privata möten som innefattar förmåga att bemöta individer.


Roller

Precis som i andra lagbyggen ser jag att varje individ har en roll. Det behöver inte vara en uttalad roll, utan det kan vara något som faller sig mer naturligt. Man känner och lär känna varandra allt mer med tiden, man har ett hum om vilken roll de andra har samtidigt som man själv lär sig, och kommer till insikt vilken roll man själv kanske bör ta. Laget går även "utanför" idrotten där ett lag kan vara något som står på isen/planen medan det är ett helt annat som befinner sig utanför isen/planen. Men ändå Ett så att säga...

Jag ser att jag haft möjligheten att själv påverka utgången av en saga som nu i efterhand bara kunde sluta på ett bra sätt. Det är bara tacksamhet för tiden och resan med IFK Tumba Team -81, där denna tacksamhet idag överglänser alla framgångar vi hade som lag. Och då vill jag ändå nämna att detta IFK Tumba Team -81 som jag var del av, då var ett av de mest framgångsrika lagen inom pojklagshockeyn i Sverige med en imponerande meritlista som finns någonstans i lådorna i förrådet.

De som inte finns med på bilden men som absolut har varit en minst sagt avgörande roll är alla dessa föräldrar till grabbarna på bilden. Åtskilliga timmarhar de spenderat i bilen runt om i hela detta avlånga land. Ytterligare timmar på läktaren väntandes på att både träningar och matcher ska sätta igång. Turneringar över helger med planering av bostad för hela familjer som följde med och en massa annat. Jo, jag vet att ni alla gjort detta med glädje och ett "givet" engagemang, men jag tror jag talar för samtliga av oss spelare när jag till Er föräldrar riktar ett stort TACK!

Reunion match och val av "väg"

 



För ett par år sedan styrde vi upp en "reunion" där motståndet var Team -80. Även dom ett väldigt framgångsrikt under sin tid. Bilden på mig ovan är från ett av dessa möten som ägt rum två gånger. Isen jag står på som ligger i Ishuset här i Tumba, symboliserar något som vi så ofta kallar för nostalgi...nostalgi utan dess like.

En period efter att jag slutade med hockeyn frågade jag mig själv ett par gånger varför jag slutade, och kan göra än idag, då jag ändå fick chansen att ta del av kval till Allsvensk hockey. Hur långt och hur mycket hade man kunnat prestera? Men varje gång kommer ändå svaret snabbt att jag är otroligt lycklig över det jag har idag, vad jag åstadkommit och hur jag hittat något jag brinner för i det jag gör inom hälso och fitness branchen. För er som inte vet vad jag talar om vid benämningen lyckade så handlar det bl.a om...:

• ...mitt inträde i Team Olimp Sweden där företaget Olimp Norden tror på det jag gör så pass mycket att man valt att gå in som min sponsor. Mitt mål och tillika dröm i detta är att under 2015 tävla i Men´s Physique.
• ...ett nära samarbete med DS Personal Training som kopplat till min blogg Inspired by Dave hjälpte mig med min utbildning till Internationellt Lic. Personlig Tränare och Certifierad kostrådgivare. Är det ett ord som jag gärna vill koppla till tiden under utbildningen så är det Personlig Utveckling.
• ...ett stort reportage i tidningen Fitness For Men som riktar sig mycket till tiden under min utbildning med DS, men även behandlar mig själv som individ, min blogg och hur jag får ihop vardagen med allt vad det innebär. Reportaget kan ni ta del av online här.

Men för att återgå till reunion matchen som spelades i april 2012, var det en fantastisk uppslutning som ägde rum där det 16-17 år senare var endast 2 personer som inte kunde närvara. Jag slutar detta inlägg genom att säga såsom min vän Jesper gjorde tillsammans med bilden...

Tack för en härlig tid boys!

/"Dave"